Det är min första söndag som pensionär. Det är Caroline som påminner mig om detta när vi talas vid på morgonen. Jag har sovit till 08:30, en ovanlig företeelse i mitt liv. Jag är utvilad och lite perplex över att jag fortfarande är i Wien. Vill inte mena på att jag är en orolig själ, men kan acceptera målmedveten eller enveten alla dagar. Dum i huvudet på rätt sätt som min stridspartner Magnus döpte det till.
Sov gott. Vaknade lagom tidigt. Packade om väskorna och gick ner till frukosten. Läste vidare i Georgi Gospodinovs “Tidstillflykt” som blir bättre och bättre desto närmare slutet. Den är väldigt bra. Passar in på min resa och min syn på faran med nostalgi. En stilla pensionatsmorgon i Jihlava helt enkelt. Beslöt att inte ta motorvägen till Wien, egentligen med planen att köra till Ljubljana eller Zagreb idag. Köra motortrafikleder istället. Ta det lite lugnt och inte pressa på motorvägen.
OK, det finns vissa saker från gårdagen som jag måste skriva om. Men först, idag! Jag åt lunch i Dresden. Det var gott. Men det var alldeles uppenbart när jag körde in i Dresden att hela staden ligger i en dal. Eller en sänka. För mig som har Vonnegut’s Slakthus 5 i tankarna är det uppenbart hur hemsk eldstormern i Dresden blev med tanke på de fysiska förutsättningarna. Samtidigt som beslutet nog var logiskt och riktigt för de som fattade det.
Årets lyssnarmedalj går till: Emil på E.ON Drive Infrastructure Sweden. Han har fått höra alla gamla historier om och om igen. Jag skyller på mitt uppdrag - det ingick i min sista anställning att jag skulle berätta om alla de udda aspekterna av emobilitybranschen. Den som däremot innehar GOAT-medaljen för att ha lyssnat på flest av mina historier är Caroline. Inklusive repriser. Även om hon vad tiden lider mer och mer utvecklat sin förmåga att fälla ihop öronen.
Frihet 2013 Roger Forslund (1961-2024) 1/52 Inramad blank Post-It. Reflektionen i glaset är, eller är inte, en del av konstverket. Typiskt Roger. Vi har flera konstverk av Roger Forslund hemma. Detta verk är nog det som berör mig mest. En vanlig Post-it, inramad. Oskriven, oanvänd, outnyttjad. I ett konstverk med titeln “Frihet”. Jag, som haft ett absolut makalöst arbetsliv, har konsumerat Post-it-lappar i tusental. För roliga saker, för tråkiga saker och även en del hemska saker.
Malmö levererar!
Onsdag. Ribersborg.
Malmö levererar!
Malmö levererar!
Malmö levererar!
(Säg hej till bryggkråkan)
Malmö levererar!
Malmö levererar!
Malmö levererar!
Malmö levererar!
Currently reading: Vita Contemplativa by Byung-Chul Han 📚
Finished reading: The burnout society by Byung-Chul Han 📚
Malmö levererar!
Malmö levererar!
Test av en ny kamera.
Malmö levererar!
