Insikt. Eller avsikt?

Det är min första söndag som pensionär. Det är Caroline som påminner mig om detta när vi talas vid på morgonen. Jag har sovit till 08:30, en ovanlig företeelse i mitt liv. Jag är utvilad och lite perplex över att jag fortfarande är i Wien.

Vill inte mena på att jag är en orolig själ, men kan acceptera målmedveten eller enveten alla dagar. Dum i huvudet på rätt sätt som min stridspartner Magnus döpte det till. Jag borde vara längre längs vägen efter fyra dygn. Vilket är vansinne. Eller en vana. Maraton, Ultramaraton, Armemästerskapen i Motorcykel, Gotland Grand National (med trasig axel), Roadracing SM (Speedster Cup) osv. Att alltid gå i mål. Oftast sist eller näst sist. Men aldrig en DNF (Did not finish).

Vilket ofta hade varit ett bättre beslut. Jag har kämpat mig igenom sådant som förmodligen varit bättre att ge upp. Svårigheten här, när vet man om det är rätt eller fel att ta något i mål? När ska man förstå att man gagnar varken sig själv eller omgivningen med att envisas att göra klart? Här har jag mycket att fundera på.

Körde runt i ett soligt Wien för att lokalisera de tre Vespaverkstäder jag tror mest på för imorgon och letade därefter efter ett ställe för att äta sen frukost. Av ett misstag råkade jag få igång musik i hjälmen, Massive Attack. Jag brukar inte köra med musik i hjälmen men i detta fall blev det perfekt. Som att leva i ett cinematiskt universa. Något med de grandiosa fasaderna i det Habsburgska rikets huvudstad som fick en extra glans av slicka ljudmattor. Wien är stort och pampigt.

Lyckades ta mig ur själva kulturkvarteren och lokaliserade ett bageri med uteservering i mer normala bostadskvarter. En frukostbulle med skinka, ost och kokt skivat ägg (!), en kaka och två svarta kaffe förgyllde dagen. Samt boken Tidstillflykt. Solen sken och livet var exceptionellt bra. Därefter tanka och tvätta Vespan för morgondagens förhoppning om en 10 000 km-service.

Efter frukost, tankning och hojtvätt körde jag till hotellet för att parkera. Resten av dagen blir vila. Det vill säga, öl och läsa i solen på en uteservering.

-
Kvällsuppdatering: Många öl, buljong med strimlad pannkaka i (ett minne från barndomens Österrikeresor), avslutat Tidstillflykt, börjat med The Physics of Sorrow (också Georgi Gospodinov) som jag fick i present av Caroline på författarmötet på Malmö Stadsbibliotek!

PS. Bonusresonemang: Sverige, Danmark, Tyskland, Tjeckien, Österrike. Mycket olika samhällen, absolut olika kulturer och olika språk. Tjeckien är största överraskningen, vilket inte så konstigt eftersom jag bara varit i Prag på jobb tidigare. Jag gillar verkligen Tjeckien även om jag inte har en susning om språket. Men det gick bra ändå och jag förstår skyltningslogiken i trafiken. Istället för att se de olika Europeiska ländernas skillnader som ett problem, är inte mångfalden inom Europa en fördel?

Att vi kanske bara ska bejaka alla de kulturella skillnaderna inom Europa och njuta av det. Vad fyller egentligen McDonalds, KFC, Starbucks och Burger King för funktion i dagens Europa? Jag är livrädd för missriktad nationalism och nostalgi. Samtidigt, det är lite kul att det finns lokal särart och kulturella skillnader. Om intet annat för att förvirra turisterna. Jag är trött på korkad amerikansk kulturimperialism i formen av globala varumärken, och fördrar att dricka en lokal öl vart jag än hamnar. För att överraskas och förundras. Det är roligare.

PS. Caroline: Inga citattecken!