Perspektiv.

Från Wikidepia:

Synvinkel eller synpunkt är ofta ett individuellt perspektiv på en fråga eller en företeelse. Det är också väldigt flyktiga begrepp och lösa definitioner. Idag körde jag 700+ kilometer, vilket för mig är sådant som händer när man är på gott humör och maskinen bara snurrar. Ibland kan några kilometer vara övermäktiga och emellanåt är hundratals lätta.

Idag gick det lätt. Jag hade sovit gott, ätit frukost och packat om mina väskor. Dels för ordningens skull och dels för att det var ganska kallt när jag körde iväg (ca 12 grader Celsius). Jag hade på mig allt varmt förutom regnstället.

Vespan gick lätt och bra. Det ungerska landskapet flöt förbi medan jag funderade på modernt jordbruk och drönare som ersättning till pesticider och ogräsbekämpning. För de senaste dagarnas färd genom Danmark, Tyskland, Tjeckien och Ungern ger mig, som amatör, en bild av ett framtida Europa som verkligen kan odla och producera mat till alla. Det blev ännu tydligare under den sista timmen i Ungern och under den vidare resan genom Serbien och Bulgarien.

För mig är det en enkel ekvation: Mer produktion av förnyelsebar energi som används för att driva jordbruklösningar som ersätter gifter (t ex drönare/robotar som plockar ogräs eller skadedjur vilket är för dyrt att låta människor göra) i en produktion som kan transportera varorna utan utsläpp och utnyttjande av människor. När energikostnaderna går mot noll kommer många saker som varit “självklara” visa sig vara helt ohållbara. En mjukvara som kan urskilja mål med noggrannhet kan läras om till att välja vilket ogräs den ska plocka utan att skada matväxten. Och som genom ett trollslag så raseras hela petrodollarperspektivet, den sanning som styr så mycket av dagens elände. Bara detta är ett oomkullrunkeligt argument för elektrifiering av hela fordonsflottan. Sådant kan man tänka på medan man kör långt.

Åkte utan en förberedande tanke in i gränsövergången mellan Ungerna och Serbien. Registreringsbevis, nationellt id och frågor på den ungerska sidan - och samma sak på den serbiska. Efter att ha passerat gränser från Sverige till Ungern utan någon gränskontroll över huvudtaget var det en brysk påminnelse om hur det var förr. För att vara extremt tydlig; det var inte bättre förr. Det var annorlunda, inte bättre.

För mig som reste som barn med mina föräldrar på bilsemestrar i Europa, och som reste själv med motorcykel under andra halvan av åttiotalet och en bit in på nittiotalet kan man säga: Vägarna är mycket bättre idag. Skyltningen och vägmarkeringarna är bättre idag. Att varselplagg vid arbete på väg är en gåva samt att oavsett hur krågliga språk det än finns inom Europa så förstår man ändå hjälpligt skyltningsfilosofierna.

Det var det sämre med förr.

Serbien överraskade. Om än ett begränsat besök, är det märkligt att säga detta: Det godaste kaffet (2 st espressos och en americano) denna resa hittills serverades på serbiska bensinstationer. På två olika bensinstationer från olika kedjor. Samt den fräschaste toalettupplevelsen. Har man växt upp i Malmö som jag med serbiska vänner och klasskamrater under sjuttiotalet är det nog inte godaste kaffet och fräschaste toaletten saker man hade tagit med i sina fördomsfulla generaliseringar.

Landskapet likaså, i början var det likt det ungerska jordbrukslandskapet. Men efter Belgrad blev det mer och mer Adriatiskt balkan/medelhavslandskap. Och innan Bulgarien var det oerhört likt Italien från förr, dvs Italien men utan alla fula industrilådor som byggs överallt och fula billboards.

Gränsövergången mellan Serbien och Bulgarien var också en repris från forna hemska tider, förutom att passkontrollanten med skräckblandad förtjusning ville veta hur lång tid det hade tagit att köra från Sverige till Bulgarien på en Vespa. Hen konstaterade till slut att jag nog hade fel i huvudet.

Vilket förmodligen ledde till att jag slapp tullen helt och hållet. Bilen framför mig i kön blev mycket noggrannt genomsökt. Passpolisen som hade talat med mig kom ut ur sin kur, tullaren frågade något och i backspegeln såg hur passpolisen himlade med ögonen. Så jag vinkades förbi och kunde köra iväg.

Bulgarien däremot inledde med dåliga vägar, lite otäcka förfallna hus och skräpiga ratsplatser redan från början. Med tanke på att vägstandarden och ordningen generellt längs vägarna varit perfekt sedan Danmark var det en chock de två första milen. Som sedan övergick i att det blev bättre kilometer efter kilometer. Men det är tydligt att väghållningen inte är i den standard som övriga Europa har. Än. Väl inne i Sofia visade sig gatorna må vara fulla av ojämnheter men att folk är hjälpsamma och vänliga.

Fick ett otroligt bra bemötande när jag checkade in, i affären och på restaurangen ett kvarter bort. För mig sker en perspektivförskjutning under denna resa, Tjeckien (utöver Prag), Serbien och Bulgarien är bättre och intresssantare än jag anat. De länder jag inte besökt tidigare verkar ge mest.

Det kanske handlar mer om mina förutfattade meningar än länderna.