Lunch i Dresden, Prag i fart och middag i Jihlava

OK, det finns vissa saker från gårdagen som jag måste skriva om. Men först, idag!

Jag åt lunch i Dresden. Det var gott. Men det var alldeles uppenbart när jag körde in i Dresden att hela staden ligger i en dal. Eller en sänka. För mig som har Vonnegut’s Slakthus 5 i tankarna är det uppenbart hur hemsk eldstormern i Dresden blev med tanke på de fysiska förutsättningarna. Samtidigt som beslutet nog var logiskt och riktigt för de som fattade det. Oavsett om det var en undermedveten hämnd för Coventry eller ett sätt att förkorta kriget.

Det ligger i krigets natur, orimligt hemska saker blir på ett orimligt sätt nödvändiga. Eller åtminstone upplevt nödvändiga. Och oskyldiga människor dör. Hvergang.

Det var bra för mig att uppleva Dresden. Nu är det gjort. Så kan det gå.

Därefter körde jag till Prag. Jag kan uttrycka det lite diplomatiskt, att köra in i Prag och korsa hela staden från nord till syd i fredagens eftermiddagsrusning är en kontaktsport. Försvarsmakten har lagt ner otaliga resurser på att utbilda mig till motorcykelordonnans, en tjänst där jag förväntas att ha förmågan att köra ett tvåhjuligt i mycket hög fart genom en tät skog. Jag hade nytta av dessa kunskaper idag. Vinsten blev ett oljefilter och olja till Vespan, som den är väl värd efter nästan 1000 km.

Min Vespa som är ett utmärkt fordon för långresor.

Efter Prag beslöt jag satsa på att köra till Brno, men trafiken samarbetade inte riktigt. Efter en längre omledning (pga av en olycka på motorvägen) beslöt jag att släppa målet och hamnade istället i Jihlava (https://sv.wikipedia.org/wiki/Jihlava).

Jihlava, vy från gatan där jag bor inatt.

Jihlava är just nu en del i alla de bisarra upplevelser jag har som nybliven pensionär. Jag läser för tillfället Tidstillflykt av Georgi Gospodinov. Det är mycket bra, och Georgi Gospodinov visade sig på Malmö Stadsbiblioteks författarsamtal vara en riktigt ljuvlig människa. Jihlava känns som en del i boken. På allvar.

Just bisarrt är mycket av det som händer i mitt liv just nu. När jag kämpade runt i Berlin för att finna en Vespaverkstad började jag tro att Google Maps trollade mig.
Plötsligt så far jag ner för Afrikanerstraße. När det visar sig vara dödfött, då leder Google Maps ut på en lång runda på Onkel Toms straße. Som till slut korsar Sven Hedin straße. Vad tror ni finns i korsningen av Onkel Toms straße och Sven Hedins straße? Givetvis Cirkus Mondeo som bankat upp sitt stora cirkustält… Så kan det gå.

Det finns något särskilt tyskt över det tyska. Jag säger inte att det är fel, men det är väldigt tyskt emellåt. Kontrasten blev oerhört påtaglig, på grund av olyskor och/eller trafikproblem blev jag flera gånger omdirigerad från motorvägen ut på landsbygden.

Och det är chockerande vackert att lämna Autobahn i Tyskland. Alléer längs vägarna, en frodig grönska och en leveande landsbygd överallt. Av slump körde jag igenom kurorten Bad Gattleube strax innan jag passerade gränsen till Tjeckien, och en stunde senare har jag ett riktigt Disneyägonblick med tjeckiska dovhjortar som hoppade synkroniserat över vägen ut i en pastoral åkermark bara för att…

Andra dagen på pensionen och oändliga upplevelser redan.

Så kan det gå.