And so it begins.
Ett glas vin. Så gott att det motiverar hela denna resa. Bina 37.
Aristocats.
Lunch in Tbilisi.
Så, åter i Tbilisi!
Uppkopplad, glad och förväntansfull. Efter ett par timmars vila.
Caroline och jag provade ett annat angreppssätt, vi hade inget hotell bokat när vi kom fram fyra på morgonen. Istället åkte vi genom hotellet för efterföljande dygn dit och lämnade bagaget. Sedan strosade vi genom ett stillsamt Tbilisi ner till badhusen. Och så inledde vi vår vistelse med att skrubba bort resdammet.
Det var ljuvligt. Men jag måste erkänna, väl ute ur badet med samma känsla av renhet som alla Sidenvägen resenärer genom årtusenden känt efter sina badstopp, kändes det lite hårt att inse att klockan var 08:15. Klockan 13:00 var det incheckning.
Vi gick en bit. Tog tunnelbanan ett stopp. Tog en ”breakfeast complet” på SAS Radisson Blu:s lilla servering medan vi väntade på att klockan skulle bli 10:00. Tio öppnade Althaus, tehuset vi fann förra resan till Tbilisi.
På Althus drack Caroline Darjeeling och åt pannkakor. Jag drack Assam. Vi pratade kände oss ganska trötta. Efter två timmar strosade vi mot vårt hotell, Ilja’s Hotel. På vägen slank vi in på en utomhusrestaurang, Lolita. Bara ett par hundra meter från hotellet, kändes det som ett utmärkt ställe att ta ett glas medan vi väntade den sista halvtimmen innan checkin-tiden.
Jag beställde svart te och ett glas av den lokala brandyn. Caroline blev övertalad att dricka ”dagens drinkspecial”. Supertrendigt, utomhus med infravärme som de fick stänga eftersom temperaturen raskt steg över 20 grader, mitt i lövsprickningens Tbilisi. Vi drack mer, pratade om familjebegreppet och hade så trevligt att vi missade incheckningen med en timme. Trots att vi inte hade sovit på över 30 timmar.
Väl incheckade var valet enkelt. Vi sover en stund innan vi ger oss ut för middag. I Tbilisi. Igen. Tack och lov.
And so, we return to Tbilisi!
Flat Track 2018, Malmö Motorstadion
Revolution. Nu.
Posting.
Foto: C. Franzén
Mera vår.
Vår.
Valentine’s
DEBOLEX GIVES THE ENERGICA EVA A CLASSIC SPIN
My Ego.
Caroline i garaget.
Jag försöker, än en gång, ta tag i mitt digitala leverne.
Det är en återkommande kamp, att finna balansen mellan att vara euforiskt försjunken i nätets alla vinklar och vrår samtidigt som man inte missar den analoga världens sensoriska paradis. Det är lätt att förlora sig online. Och nätets profitörer blir allt skickligare på att förföra användarna. En förförelse med mål att alla ska bli passiva konsumenter istället för aktiva producenter. Eller åtminstone lydiga innehållsproducenter inom de ramar som profitörerna sätter upp.
En resa i lönndom. Eller inte.
Efter en dag som på alla sätt måste betecknas som en ”logistisk mardröm” kan man summera mina känslor såhär: Jag är bäst när det är som svårast. Eller dummast. Och människor är ofantligt snälla. Efter en fullständigt omvälvande och ytterst oplanerad förälskelse har jag plötsligt börjat säga ja till saker som hade verkat orimliga bara för några veckor sedan. Som att åka till Florens för att gå på sjuttioårskalas över en helg.
Kristallklart vatten. Sista versen. Alicante.
De som känner mig lite mer vet att jag har en grej för kristallklart vatten. Jag badar hellre i 4-gradigt kristallklart vatten än 25-gradigt med minsta anstrykning till grumlighet. I kväll är sista kvällen i Alicante, i morgon bitti flyger jag hem. Och när jag försöker sammanställa min resa mentalt, med alla upplevelser, känner jag att jag kanske underlåtit att beskriva alla mina bad i kristallklart vatten. Det har varit ljuvliga bad.
Sol och skratt. Död och skam.
Det här texten blir rörig. För den här dagen har varit rörig känslomässigt. Det går inte att komma ifrån att ett massmord liksom pajar dagen en del. Och sedan rör det till sig i mitt huvud rejält. Framförallt så skäms jag för vissa av mina funderingar. Jag kan givetvis med hjälp av logik och resonemang komma fram till att jag inte har den minsta anledning att skämmas överhuvudtaget. Samtidigt är det en del av svårigheten i att vara en människa med mina bekymmer — logik och resonemang hjälper inte alltid.
Blod och kärlek. Att sträva efter.
En märklig dag. Efter gårdagens äventyr (det blev ganska sent under rond 3) kändes det som det var dags för en vilodag. Jo, det kan låta märkligt, jag har ju redan “semester under semestern” just nu, men i ärlighetens namn — det händer spännande saker hela tiden. Mitt i allt det mörka och sorgliga jag har i mitt huvud lever jag ett lyckligt lottat liv på många olika plan. Jag är oerhört tacksam och glad för alla de upplevelser och erfarenheter jag fått vara med om.