Återvände till väg A15 i riktning mot La Spezia från Varano de’ Melegari där jag tillbringat natten. Och nu blev det så där jobbigt vackert igen. Jag är övertygad om att det finns en särskild ruta i italienska dödsattester för turister: ”Death by scenic view.” Man ligger och pressar Vespan till det yttersta i ovanligt skarpa böjar på A15, en motorväg med särskilt argsinta metallräcken (SMC hade flippat ut, de här får vajerräckena i Sverige att se mjuka och mysiga ut) och så kommer man förblir ett hörn eller krön och så utbrister man bara ”Åh!
Vaknade utvilad och glad. Packade ihop mina tillhörigheter och checkade ut. Väl på hotellets kombinerade entré och terass inser jag att det regnar. Det är varmt och det regnar. Efter en stunds funderande packar jag upp regnstället ur min dry-bag och försöker slinka in i det så graciöst som möjligt. Det var länge sedan jag kunde ”slinka in” i klädesplagg och även om jag hade varit i toppform så finns det en naturlag om hur skor fastnar i regnställsbyxben för att skapa maximal obalans.
Ryssar. Det finns inga värre grannar. Det finns endast två sätt att hantera dem, fly eller bli omfamnad. Och det finns massor av ryssar i Rimini. Eller det är ett otydligt sätt att utrycka sig. Under mina resor de senaste tio åren har det blivit allt tydligare att det finns en rysk medelklass som med glädje reser till jordens alla hörn. Åren efter Sovjetunionens fall var det bara före detta apparatchiks eller gangsters (eller kombinationer av dessa) som reste runt i världen.
Vackert, vackert, vackert. Vackert, vackert, vackert. Vackert, vackert, vackert. Vackert, vackert och lite till. Mycket vackert. Massor av vackert. Hänförande vackert. Fast där vinner engelskan på walk-over. Hänförande vackert är “riktigt vackert”. Men det brukar översättas med “breathtakingly beautiful”. Och just den nyansen, så vackert att man tappar andan eller åtminstone andas in häftigt, är det jag vill använda för att beskriva min dag. Breathtakingly beautiful.
Jag steg upp kvart över sex och åt frukost på hotellet i Innsbruck.
Väl i Hamburg checkade jag in på ÖBBs Autozug. Bil- och mc-tåget Autozug lades nyligen ner av tyska Deutsche Bahn, men lilla ÖBB, Österreichische Bundesbahnen, den österrikiska statliga järnvägen tog över vagnarna och behöll några linjer. Däribland linjen Hamburg — Innsbruk.
Ett snabbt besök i en butik på stationen och jag hade en flaska prosecco till färdkost. Under natten rullade vi igenom Tyskland och 09:14 på torsdagsmorgonen, exakt enligt tidtabell, ankom tåget till Innsbruck.
Idag åkte jag ifrån mitt Malmö för en längre semesterresa. Är egentligen inte klar med allt som borde vara klart — men det fanns ingen annan råd än att ge sig iväg och ta med att-göra-listan.
De närmaste dagarna kommer jag kombinera resandet med att bocka av de sista retliga tingen som bara inte ville bli klara. I tid.
Men gör detta ändå med någon form av frid, förseningarna beror inte på mig eller mina brister, ej heller på mina kollegor eller de jag valt att anlita för de stora projekt jag arbetat med i sommar.
