Vantar till Vespan!

Sov länge och gott efter middagen igår. Gick ner till ett hav av frukost men fokuserade på kaffe. Lastade och körde iväg längs kusten norrut. Nu med Adriatiska havet till höger om mig. Körde länge längs kusten, mest för att det är vackert. Det var förvånansvärt kallt trots solskenet. Efter Rimini började jag bruka lite allvar och körde mot Bologna.

Jag älskar Italien. Och Georgien. Och Norden (inklusive Sverige innan någon hinner missförstå). Men Sverige är mitt hemland, Italien och Georgien är de länder jag trivs bäst i som gäst. Under denna resa har jag upptäckt andra länder som jag vill åka till igen, Grekland och Turkiet är definitivt länder som jag behöver utforska mer. Och Tjeckien! Eller va fan, allihopa.

Det finns en tydlig erfarenhet, hela Europa, Mindre Asien och Kaukasus är oerhört intressanta och vänliga platser om man är en pensionerad skånsk gubbe på en Vespa. Särskilt om man ger sig ut utanför ”turiststråket”. Jag vill absolut inte romantisera jordbruksbygderna, men det är tydligt när man reser, och äter sig igenom, hela Europa samt Mindre Asien och Kaukasus att här har människor levt hyggligt i tusentals år.

I Bologna körde jag först till en mc-handlare som är återförsäljare av Urbano Tucano. Där köpte jag ”vantar” i neopren åt Vespan. Och Guido, som är en stjärna, hittade ett par Spidi-vinterhandskar i 3XL i deras reakorg till mig. Tyvärr hade de inte rätt ”vinterkappa” till Vespan, även Guido ringde runt till lite olika butiker. Jag monterade vantarna och körde sedan till en annan mc-handlare i Modena för att se om de hade en ”vinterkappa” modell Thermoscud. Det hade de inte. Om jag väntade två dagar så kunde de fixa det.

Jag tog en alkoholfri öl, en macka och givetvis en espresso på fiket bredvid. Än en gång, lägstanivån på ett hak i ett industriområde i Italien är i klass med svenska storstäders bästa matställen. ”Vad vill du ha för pålägg på mackan?” frågar matronan i köket när jag försöker beställa. ”Vad tycker du att jag ska beställa?” frågar jag. Får en fnysning till svar och världens godaste mortadellamacka.

Medan jag funderar på hur jag ska hantera dagen kollar jag SMHI prognoser för Brennerpasset. Det skulle vara nollgradigt med snöblandat regn ikväll. Lördag och söndag avsevärt fler minusgrader. Det sämsta vädret idag skulle komma vid 22-tiden.

I korthet, om jag skulle komma över Brenner denna vecka så var det ikväll före 21:00. Annars skulle det tidigast bli på måndag eftermiddag.

Jag drog. Av en händelse stannade jag på samma bensinmack söder om Verona som jag och min vän Tim hängde på när en av våra motorcyklar rasade 1989. Där klädde jag på mig med underställ, varm tröja, väst och regnställ inför Brennero. Lycklig över att jag hade Vespans nya vantar och vinterhandskar satte jag fart och körde. Fort.

Fram till Bolzano var det bara lite kallt och regnigt. När det blir snöblandat regn och solen gått ner är det inte så roligt. Jag oroade mig mest över att vara tvungen att bo en helg på något tyrolermotell, jag har fortfarande mentala ärr kvar sedan Tim och jag fastnade i ett oväder, vurpade och var tvungna att tillbringa en natt på ett dylikt ställe. Har man blivit utsatt för tyrolercalypsomuzak i några timmar så går det inte att glömma.

Vespan pinnade på, och till slut rullar jag in i Innsbruck. Falconara Marittima via Bologna och Modena till Innsbruck oplanerat över en dag.

Nu i hotellbaren på samma hotell som när jag körde en annan Vespa till MotoGP i Rimini och sedan till MotoGP Motorland Aragon (Alcaniz). Livet är märkligt. På ett bra sätt.