Kalla mil idag.

Vaknade i ett soligt men kallt Innsbruck idag. Kyla är ett lite märkligt monster, det smyger sig på och man inser inte hur illa det är förrän det oftast är för sent.

Nu har jag privilegiet att vara vinterutbildad av en av världens bästa motorcykelutbildningsorganisationer, Frivilliga Motorcykelkåren (FMCK). Som en del av den utbildningen, som för övrigt är ”intressant och lärorik”*, ingår även Försvarsmaktens utbildning ”Kallt väder 2.0” (digital utbildningsmodul för vintertjänst och att verka i subarktiska miljöer). Med minusgrader på morgonen och civila kläder får jag bita i det sura äpplet och bara vänta tills klockan närmar sig 11. 11:10 rullar jag ut från Innsbruck i 3 plusgrader. Mina kunskaper gör att jag har respekt för kylan och förstår att jag måste ta pauser för att kontrollera att jag inte stelnat eller börjar bli omdömeslös. 3 plusgrader med en hastighet på 110 km/h innebär att köldeffekten är −7 grader Celsius. Vilket inte är särskilt mycket, men tär mer än man tror när man bara sitter stilla i fartvinden. I sex timmar. Med lite regn emellanåt och en kraftig hagelskur.

Men det var vackert. Förutom alla berg med snö på topparna som såg AI-genererade ut, samt himlar som definitivt såg ut att vara hämtade från Hollywood (igen!), så dök en oerhört präktig häger upp när jag satt fast i dagens tredje Stau. Hägern spankulerade med stort allvar på åkrarna och hade synpunkter på alla vi som stod och spydde ut avgaser över nejden.

Från Innsbruck i Österrike till en liten by utanför Nürnberg. Sex timmars sakta nedkylning. Till en by som har en korv- och charkuteriautomat. Man vet aldrig när man behöver en korv till.

Det fanns också, som alltid, ett gasthaus. Jag åt en potatis- och grönsakssoppa till förrätt och fläsklägg med surkål till huvudrätt. Alkoholfri öl till. Tyskt så det förslår.

Nu börjar jag vilja komma hem. Börjar i alla fall i temperaturer runt 7–8 grader imorgon. Och regn. 421 kilometer till Berlin. 612 kilometer till Rostock.
Blir nog Berlin.

Vi får se.