Borta med vinden

Det blev en snäll morgon. Sov länge och väl. Packade och lastade och var klar 10:30. Vespan var helt inparkerad av thessalonikibors skotrar. Med lite hinderkörning lyckades jag krångla ut Vespan och en grekisk gentleman slank in i den lucka som blivit när jag trixade mig ut. Han frågade på tyska vart jag var på väg och jag svarade mot Sverige. Jag berömde Thessaloniki och den goda maten och fick det mest typiska italienska svaret: Mja, så bra är inte maten här. I min region/ort är allting bättre. Fisken kanske duger, sa han. Men annars är allting bättre i region/ort X.

När jag började resa till Italien på åttiotalet råkade jag på detta beteende i de små byarna i provinsen Massa-Carrara. Allt var otroligt gott, men så fort man kört in i en annan by och fått den italienska standardfrågan 1A (Har du ätit?) och standardfråga 1B (Vad ska du äta nu?) utbryter ett standardresonemang typ: Ja, det var säkert gott, men i vår by smakar X mycket bättre för att vi har ingrediens X eller metod Z som gör att det blir mycket bättre. Seså, följ med här så provar vi. Dessutom, nonna Y har ett speciellt trick/kunskap/erfarenhet som gör det än bättre.

Grekerna är likadana. Eller kan det vara så att italienarna är greker? Med tanke på att grekernas inflytande på romarriket varit så stort kanske det är grekerna som är roten till den lokalpatriotiska mikrosmaknationalismen.

Stunt samma, smaknationalism i Grekland, Georgien, Turkiet eller Italien är den enda nationalism jag kan förlikas med. Det är helt enkelt gott.

Ut från Thessaloniki var enkelt att köra och jag satte fart mot Igoumenitsa. 330 kilometer är egentligen ett varv runt kvarteret. Men det tog längre tid än jag trott. Detta berodde delvis på vägarbeten, men framför allt på grund av vyerna. Det var som om hela teamet bakom alla himmelsvyerna (matte shots) i Borta med vinden jobbat uteslutande med att göra min resa idag till en episk film i Technicolor.

Grekland är filmiskt vackert hela vägen från Thessaloniki till Igoumenitsa. Varför dit?

För att ta färjan från Grekland till italienska Ancona. Jag är på väg hem, och den snabbaste vägen för mig går just nu via Italien. Vilket i och för sig är en vild chansning. Just nu är det minusgrader i Brennerpasset. Det går inte. Det måste vara några plusgrader för att kunna köra Vespan i Brennero. Men vem vill missa en kryssning på Adriatiska havet? Inte jag. Framme i Ancona imorgon vid 18-tiden. Sedan får vi se.