Små sår och fattiga vänner...

Av alla konstiga levnadsregler jag lärt mig, ofta med tillhörande historier eller ramsor, är denna av de klokaste. Nej, jag har inte skadat mig eller träffat någon särskilt fattig vän idag. Men tanken med uttrycket är delvis att man ska inte underskatta riskerna med små sår, som genom vanskötsel kan bli infekterade och leda till döden, samt att en vän är en glädje och tillgång oavsett deras ekonomiska status. Kloka saker helt enkelt.

I mitt livsskede, som tydligast kan beskrivas som “livslång arbetsnarkoman gör en 480-sväng i hög fart på arbetslivets Autobahn för att ställa om till pensionär”, återkommer komplexa frågeställningar om hur jag ska göra saker på ett enkelt och smidigt sätt. Komplexa eftersom det finns oerhört många nivåer i så kallat enkelt beslutsfattande.

Låt mig ge ett exempel:

Jag körde från gränsen in till Istanbul på betalmotorvägen. Likt många länder i Europa finns det vignette-/peage-lösningar, som kan vara digitala, bizzar, kameror (som läser regnummer) och dekaler. I Turkiet har man olika betalsystem, där HGS är lämpligast för turister med utländska fordon. Jag kunde inte köpa något HGS-kort på bensinmackarna längs vägen utan blev hänvisad till Postkontoret. Man kan betala upp till sju dagar efter en passage utan extra avgift, men man måste under alla omständigheter ha betalt alla avgifter innan man lämnar landet. Man kommer inte ut om man inte har betalat sina avgifter.

I morse övervägde jag olika saker. Besöka Blå Moskén och Hagia Sofia, leta rätt på ett Postkontor och lösa HGS-kortet, planera avfärd, kolla efter hotell utanför gamla staden, ta ett varv på stan osv.

Hittade en onlinetjänst som hade en koppling till HGS. Snygg och bra site, fyll i uppgifter, ladda upp en bild av registreringsbeviset, betala och så är det klart. Jag hade fyllt i allt och i betalningsprocessen när jag upptäcker att minsta påfyllningsbeloppet är 50 EUR. Vilket är helt ok. Förutom att jag inte kommer att köra upp ett så stort belopp. Samt att det med avgifter slutligen blev 72 EUR.

Jag klagar inte över priset, jag övervägde länge att bara betala för smidigheten och bekvämligheten. Måste erkänna att jag är så privilegierad att jag kunde överväga att bara betala för att lösa problemet. Valet mellan att trycka “köp” gentemot att gå till postkontoret och fylla i alla papper. Men 40-50 EUR inlåsta för evigt när jag kanske maximalt kommer komma upp i 10 EUR kändes för mycket.

Så jag väntade. Gick istället till Blå moskén och när jag strosade i området fann jag en kiosk från PTT (Posta ve Telgraf Teşkilatı). Den gjorde mest väsen av sig om att man kunde köpa simkort. Efter tre minuters väntan kom jag fram till luckan och visade upp HGS-loggan på min mobil. Gentlemannen bakom luckan rabblar snabbt på engelska: passport, vehicle document and only cash - och jag kunde presentera samtliga dokument och att jag kunde betala med kontanter. Han gav mig ett formulär med fem rader att fylla i, därefter utbröt ett avancerat knappande på både dator och mobil. Simsalabim, 4 minuter senare spottade matrisskrivaren ut ett blankettark som stämplades till både min och hans glädje. 400 lira, varav 200 var påfyllningen för tidigare och framtida vägavgifter. Med tanke på att jag kryssade i fordonklass 6 så fick jag kontrollfrågan “Kör du verkligen motorcykel och inte bil?”. Jag illustrerade livligt hur jag körde motorcykel och han tillhör numera den allt större skaran av turkar som himlat med ögonen gentemot mig.

82 SEK blev det. Eller 7,2 EUR.

Gick tillbaka till hotellet och bestämde mig att fira mitt beslut med att be om att få stanna en natt till. En vilodag på sätt och vis, detta är ju den sjunde dagen av mitt pensionärsliv.

Alla kvar? Exemplifieringen av komplexitet i enkla beslut? Ett beslut om att inte vara lat och betala sig ur problemet ledde istället till att jag stannar en natt extra i Istanbul för att vila innan jag kör vidare. Samt att jag känner på något obegripligt sätt att jag har vunnit.

[I min dagliga skrivövning får jag inte använda mer än 45 minuter effektiv tid innan jag trycker “Skicka”. Men ibland händer så många saker. Idag är en sådan dag. Kommer att återkomma till denna torsdag och min nya vän Ismail.]