Hejdå Georgien. Merhaba Turkiet!

08:10 rullade jag iväg från hotellet. Tbilisitrafiken var intensiv men ändå lugnare än igår eftermiddag. Tidigt en lörsdagsmorgon är kanske ett vinnarkoncept när det gäller att köra ut från Tbilisi. Väl ute ur staden faller man snabbt in i trafikrytmen och det mesta flyter på.

Jag ägnar alldeles för mycket tid åt att hitta en mack halvägs mellan Tbilisi och Sarpi, men det ledde ändå till en rolig avstickare från motorvägen. Och en fika i Zestaponi.

Det blir många timmar till reflektion och ännu en djurart tillkom på listan över lustiga djur på motorvägen. Reprisföreställningar av kor, hästar, hundar och katter. Inga grisar på vägen idag, bara bredvid vägen. Dagens nya djur var gäss. En stor flock som bestämt sig för att beta gräs i vägrenen. Ganska territoriella varelser. Men kor på motorvägen är numera helt naturligt för mig och de flesta av mina medtrafikanter.

En av de sakerna jag reflekterar över under resan, hur förklarar man hur det är att köra motorcykel och/eller bil i Georgien? Svaret kräver nog en förklaring. Det är enkelt att köra i Georgien. Men det är inte lätt. Vad menar jag med detta? Allt omkring själva trafikregleringen är ganska likt. Filmarkeringar när de finns, systematiken med företrädesskyltning, avfarter, påfarter osv. Det mesta är likt. Georgien är till det yttre mer likt Sverige och Europa än t ex Turkiet. Det som skiljer är mer kulturen, något som gäller alla de länder jag kört i. Att behandla hastighetsskyltning som förslag eller vänliga uppmaningar, heldragna linjer och omkörningsförbud som något man lovar att beakta i framtiden leder till ständiga överraskningar.

På mitt svenskaste vis sänker jag farten till den skyltade hastigheten 30 när ett arbetslag gräver (utan varsel) på motorvägen. Georgierna blir så förvånade att de blåser förbi i 100 km/h och hinner inte ens tuta på mig. Jag kan säga det, när man blir omkörd på en liten Vespa av två suvar på var sida samtidigt är man inte den tuffaste personen på vägen.

Tuta ja, det är ju givetvis så att i ett land där alla kan sjunga polyfoniskt har de bemästrat tutandet till att uttrycka alla möjliga sorters saker. Kommer man från en svensk trafikkultur rycker man till varje gång någon tutar och förtvivlat undrar; vad har jag nu gjort för fel? Nejdå, den lilla snälla tutningen var bara “Tack för at du släppte förbi mig”. Eller cool Vespa! Det arga tutet är en specifik typ av tut, tutet för “Se upp, fara” något helt annat. Finns även “skrattande tut” eller “ironiska tut”.

Samtidigt vill jag betona, man vänjer sig snabbt och faller in i ett annat lands trafikkultur. På gott och ont. Vid sista pausen i Georgien där en hel busslast försökte reda ut vad “S” på regskylten betydde ficka jag ett omdöme som jag fortfarande inte vet om det var ironiskt, sarkastiskt, en förolämpning eller en komplimang.

“Du kör som en georgier.” sa busschauffören. Jag tar det som en komplimang.

Efter olika gissningar på Spanien, Schweiz, Slovakien så sa jag bara Zlatan. “OK, SWEDEN, MALMOE” sa en av bussresenärena. Så var det klart.

Gränsövergången tog 20 minuter i bilkö och sedan 15 minuter för passkontroll, tull och att tulla ut fordonet ur Georgien, och kanske 10 minuter för passkontroll, att tulla in fordonet i Turkiet. Alla tullpassager har hittills varit helt smärtfria, jag tror att tricket är att ha alla papper i ordning och i handen. Pass, körkort, registreringsbevis, grönt kort samt ställa hojen så att de kan se registreringsskylten.

Att ha ett svenskt pass är guld värt samt jag tror att pensionerade gubbar som har papperna i ordning har lite gräddfil. Eller så är det fordonsvalet som avskräcker. Man är redan bevisat galen.

Körde två timmar till och tyckte att det var bra för dagen. Kom till Rize. Det var en kul bekantskap. Dels var matmarknaden (eller rättare sagt basaren i flera våningar i ett helt kvarter) helt fantastisk och dels lärde jag mig något helt nytt.

Matmarknaden/basaren:

Matbutiken:

Matbutiken hade hemkörning. Av kunderna och deras inköp. Folk stod och köade med sina kassar i kundvagnarna, vita skåpbilar som gick omlott lastade in kunderna och deras inköp och körde hem dem. Jag stod fascinerat en lång stund och hann se fyra fullastade bilar rulla iväg. Rize har stora höjdskillnader, så detta är en riktigt bra service till kunderna.

Alltid lär man sig något nytt!