Tbilisi!

Klockan 11:59 stegade jag innanför dörren på skrädderiet. Jag hade avsatt minst en timme med tanke på språkutmaningen och alla frågeställningar.

Det tog nio minuter. 50 års erfarenhet som skräddare skojar man inte bort. Med vana grepp så snurrades jag runt med jujutsu-liknande fösningar, kritan drog linjer som markerade fickor, slag, axelbredd, längder och plats för slitsar. Ett par olika mått, däribland för armlängden, och så var det klart. ”Det är klart när du kommer den 3:e december. Åk nu. Trevlig resa!” Fast på tyska. Lite barskt. Alltså inte Merab Otarashvili – han talade bara georgiska med mig. Hans kollega, som varit språklärare i tyska under en tid i sitt liv (se filmen! länk i tidigare inlägg).

Ägnade eftermiddagen åt att köra runt i Tbilisi och göra lite olika småärenden, däribland köra förbi skrädderiet och vinka. Merab kom ut för att han gillar tanken med scootrar som kör långt. Han har en dotter som bor i Tyskland och som kör en BMW Maxiscooter (som jag fick se bilder på).

Det finns en särskild glädje i att förbereda sin packning och motorcykel innan man ger sig iväg. Tiden flög och jag smet iväg för att köpa några småsaker från en sparbutik.

Det var väldigt mycket fredag, och jag kände en tydlig koppling till New York. Det New York som jag hängde i från artonårsåldern. Lite skitigt, lite trasigt, lite mörkt och en kakafoni av olika ljud medan man förflyttade sig. Fast Tbilisi är ändå lite snällare. Men det finns likheter.

Och det hippa nattlivet runt hotellet Fabrika, både inne och ute på innergården, går inte av för hackor. Flera av våra georgiska vänner förstår inte varför vi (jag och Caroline) envisas med att bo här. Men vi trivs.

Väl åter från allt bestämde jag mig för att äta på innergården och sedan gå och lägga mig tidigt. Middag bland hipsterkidsen (kort vy från mitt bord) …

… och min Vespa bland de coola kidsens hojar.

Väl uppe på rummet snubblade jag över denna filmsnutt om en man som gått och simmat jorden runt. Jorden runt för egen maskin. Han säger något ganska viktigt. Se gärna hela, men se framför allt från 3:30 där Karl Bushby berättar vad den största överraskningen varit!

Jag ska inte köra Vespa jorden runt. Lovar. Nu, god natt!