Tisdag i Tbilisi.

Sov gott och länge.

Slöade runt och fixade med att packa upp en stor del av förmiddagen, sedan gick jag iväg för att ta tunnelbanan till Rustaveli. Rustaveli Avenue är paradgatan i staden. Caroline hade berättat att det pågick ett stort renoveringsarbete av hela Rustaveli, men jag insåg först omfattningen när jag kom dit.

Det såg helt vanvettigt ut. Inget “vi gör ena sidan först och sedan tar vi andra sidan sen..” utan allt samtidigt. Till och med gathundarna såg oförstående ut. Och planen är att allt ska vara klart nu i november.

Jag tog mig ner längs Rustaveli fram till Freedom Square i akt och mening att äta något på DADI Wine Bar. Men de hade stängt. Så jag gick med små steg till tunnelbanan (de små stegen var för att jag fick hjälpa två små tanter i 90-plusåldern att ta sig igenom byggkaoset). Från Freedom Square till Rustaveli och sedan en kort promenad till Vera-distriktet.

Åt brunch på Lolita, avokadotoast med stekta ägg, färska kryddor och svarta sesamfrön. Kvevrivin på Rkatsiteli samt mineralvatten.

På vägen tillbaka till tunnelbanan passerade jag själva hotellet Stamba och tänkte va fan. Eller så skyller jag på Anthony Bourdain (jag läser hans bok Kitchen Confidential först nu!). Beställde en Negroni. Satt länge. Pratade mest med en ytterst förtjusande 3-4-åring som drev sina föräldrar till vanvett med att klättra upp på barstolarna och med en tydlig intention att hänga i baren. Jag och bartendern hjälpte inte till. Bartendern serverade apelsinskivor och jag dumheter. En klassisk eftermiddagsdrink i en klassisk bar med roligt sällskap.

Efter barbesöket åkte jag tunnelbanan en station från Rustaveli till Marjanishvili, som är den tunnelbanestation som ligger närmast Fabrika.

Ett varv i närområdet inklusive något som jag skyr som pesten - shopping. Lastade av på hotellet och stack sedan ut för att lokalisera skräddaren som jag sett i följande dokumentär 50 years unchanged: fashionable dress tailoring in Tbilisi’s historic atelier

Ska svepa förbi i morgon och känna efter. Det finns en koppling till mitt yngre jag och min resa med Transsibiriska järnvägen 1984 till Beijing över Ulan Bator, Mongoliet.

Hann även med att kolla på tågbiljetter mellan Tbilisi och Kutaisi (Rioni) för min och Carolines kommande resa i början av december till vinfestivalen Amerimeri.

Sedan en snabb middag (gurk- och tomatsallad med valnötter och fem khinkali. Blev kött denna gång, och de var goda – och jag rekommenderar att man börjar med kött och/eller ost när man äter khinkali första gången. Svamp eller ost är mina absoluta favoriter. Mineralvatten och ett glas vin. Tog tunnelbanan till hotellet och hamnade i lobbybaren för en kaffe och en småkaka. Där mötte jag en nybliven polsk advokat som firade sin oväntade framgång med examen med en resa till Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Vi pratade om allt möjligt och avslutade med att han tackade för mina historier och jag tackade för att det ändå finns hopp för världen med unga människor som vill något och som reser för att lära sig.

En bra dag helt enkelt.