En snäll dag.

Efter en mycket lång dags körning igår, inklusive gränsövergång (som i och för sig var en upplyftande historia) och mörkerkörning från gränsen till hotellet i Batumi fick det bli en långsam dag.

Jag låg kvar i sängen tills klockan 8:30, masade mig ut på balkongen och försökte öppna ögonen. En nymornad skånsk gubbe som kisar ut mot Svarta havets blåa vatten från en balkong på 12:e våningen. Efter en nödtorftig morgontolett gick jag upp för trappan till 13:e våningen där frukostmatsalen fanns.

Georgien har, precis som Italien, en lägstanivå på mat som gör varje måltid till en fest. Det är alltid varierande grader av bra, aldrig dåligt. När det är bra, så är det så bra att själen sjunger. Min absoluta favorit är georgisk gurk- och tomatsallad med rivna valnötter och färska kryddor. En hel smaksymfoni med de enklaste råvarorna. Om nu georgiska gurkor och tomater är enkla att få tag på. Hade en lång diskussion i Istanbul med en kock om varför turkiska färska grönsaker smakar så bra. Han hävdade att det var frilandsodlingen (inte växthusodlat). Servitrisen som deltog i diskussionen sa att kocken var dum i huvudet, det var för att allt de använde var nyskördat; ofta samma dag. Oavsett vilket, eller jordmån, soltimmar, långsamväxande eller liknande, om man äter så mycket färska grönsaker som jag gör märker man tydligt att turkiska och georgiska grönsaker är avsevärt godare än de jag köper i dagligvaruhandeln i Malmö.

(Jag tror att det är transporterna som är problemet, men säg inget…)

Efter frukosten där jag mest åt grönsaker och Imeretisk ost packade jag ihop och körde iväg. Målet var bara till Kutaisi, den gamla huvudstaden. Jag har varit i Kutaisi två gånger tidigare och har bara postiva erfarenheter. Det är väldigt georgiskt, men kanske lite snällare än Tbilisi (storstad med 1,4 miljoner invånare) och mindre “turistit” än Batumi.

Vägen dit var också första gången jag skulle köra på riktigt i Georgien, landsväg, motortrafikleder och motorväg. Det var mycket enklare än förväntat. Trafiken blev mindre hetsig utanför städerna och själva vägaärna var bättre. Färre djupa hål eller dåliga lagningar i vägbanan på landet. Ganska många omdömeslösa mötande omkörningar, men med risk att låta lätt naiv, inga elaka omkörningar. Alltså mer omdömeslöst än illvilligt. Det är nog fler som visar fingret på E6:an mellan Malmö och Helsingborg än mellan Batumi och Kutaisi. De skyltade hastigheterna är också lägre än hemma (40/50/70 på landsväg, 90 på motortrafikled och max 110 på motorväg) även om hastighetsbegränsningar och heldragna linjer mest ses som “rekommendationer” och inte del av en seriös trafiklagstiftning.

Dagens mest förvånande äventyr var kossorna.

Jag har alltid trott att kolugn har baserat på “cool och lugn”, men insåg idag att uttrycket måste kommit från “ko-lugn”. Lugn som en ko. Som alla de kossorna som betade längs motorvägen. Eller som betade i den upphöjda mittsträngen. Eller bara gick längs högerfilen i sakta mak. Eller hade fackmöte i Bregottfabriken!

När jag såg den första kossan på landsvägen tänkte jag att det där var ju ovanligt. När jag mötte många betande kor och hästar på en motortrafikled började jag fundera på undanmanövrar. Jag pep till medan talade i telefon (handsfree i hjälmen) “Men va fan en gris, det är en gris på vägen” vilket kanske inte var mitt bästa ögonblick eftersom jag inte hade förklarat att jag körde under det pågående samtalet.

Utöver trafik faunan av alla slag lyckades jag hitta ett tankställe, tanka och betala utan några som helst konstigheter. Sammantaget gick det idag lättare än den samlade Youtubediskursen om georgisk trafik vill göra gällande.

Det kan delvis bero på att jag trivs så fruktansvärt bra i Georgien.

Framme i Kutaisi checkade jag in på ett utmärkt familjehotell, dvs ett hotell som drivs av en familj som byggt om delar av sitt hus till hotell. Efter jag byt om från mc-kläder gick jag till en vinbar, lägligt nog 150 meter bort. Lite senare gick jag till samma restaureng som jag och Caroline besökt 2019 och 2022. Fortfarande ett toppenval (och god gurk- och tomatsallad med valnötter och färska kryddor).

En snäll dag. Med vänliga samtal, gott vin och god mat.