Igår vilade vi i princip hela dagen.

Idag inte så mycket.

Efter en alldeles för lång frukost gick vi över Chughuretibron och genom Nionde-april-parken för att besöka Nationalgalleriet. Detta faller under kategorin ”Kulturaktiviteter Morris motvilligt deltar i för att göra Caroline glad”.

Utställningarna var en separatutställning av Koka Ramishvili (Modernt med foto och videokonst) och två utställningar i den fasta paviljongen. Merab Abramishvili och Niko Pirosmanashvili. Merab är nutida, Niko från 1900-talets början.

Bortsett från min skeptiska inställning till kulturupplevelser (jag kulturmarinerades fullständig under min uppväxt. Jag känner inte till Bertolt Brecht - jag har själv sett hans uppsättning av den Kaukasiska kritcirkeln i Östberlin på sjuttiotalet) stod jag ut tillräckligt länge för att Caroline skulle bli nöjd.

För att verkligen testa mina gränser när jag är utvilad föreslog Caroline att vi skulle plocka upp några julklappar på Gallerian Tbilisi…

Det gick bra. Detta kan berott på att gott vin utlovades så fort vi var klara. Efter 45 minuter som kändes som en flygresa till Nya Zeeland utan mellanlandning gick vi i sakta mak över Liberty Square till Vino Underground. Där blev allting bättre.

Gott bröd, goda georgiska ostar och en flaska Khvtisia Wine Rkatsiteli 2020. Jag var så glad och belåten att Caroline lyckades lura in mig på Gallerian Tbilisi igen. Bara för att hämta något.

Från Gallerian Tbilisi tog vi tunnelbanan till Marjanshvili och gick förbi ett lokalt badhus på Kyiv Street 4. De hade inget rum ledigt förrän om en timme så vi gick till hotellet för att lämna grejer. Väl på hotellets (Fabrikas) innergård tittade vi i alla de olika ”hantverksboutiquerna”. Keramiker, kläddesigners, fotostudio mfl bildar ett kreativt kluster i kvarteret.

På ett märkligt vis så blir jag övertygad om att kultur och kreativitet finns vart man än kommer i världen. Och att det finns ett direkt släktskap mellan det som varit och detta som händer ”nu” med kreativa människor idag. Själva ”hantverks-ethoset” med lokala förmågor som skapar lokalt för en global marknad fyller mig med hopp.

Jag tror inte på nationalistisk särart som ett värde i sig, men en inneboende stolthet för det man skapar, som ibland har ett nationellt uttryck vilket inte alltid är fel. ”Made in Georgia” är viktigt för många som skapar här. För det blir nästan tragikomiskt när varje plats på planeten rymmer samma varumärken; McDonalds, Burger King, KFC, Starbucks, Subway mfl. Det finns ingen anledning att resa och man ändå bara söker sig till det man har hemma.

Skapa vinner över konsumtion. Alltid.

Efter rundan till hotellet gick vi tillbaka till badet på Kyiv Street 4. Vi fick vårt rum, badade och hörde ett gräl i korridoren utanför. När vi nybadade lämnade vårt rum stod två poliser och försökte med samma outgrundliga tålamod som New York-polisen har utvecklat till en konstart hantera en tokarg rysk turist.

Vi tackade personalen som hade hanterat vårt badande och smög förbi dramat. Medan vi gick uppför backen mot vårt hotell kom det en piketbuss i sakta mak som stannade vid badet.

Badet var helt ok trots dramatiken, men vi enades om att vi föredrar badhusen i baddistriktet.

Tillbaka vid Fabrika gick vi på en av restaurangerna för att äta kvällsmat. Det blev asiatiskt.