På rymmen.

Iväg.

In i det sista var det tveksamt om vi skulle komma iväg. Till Tbilisi. En semestervecka i Kaukasus. En paus i ett omvälvande 2022.

Det har hänt så många saker i år, från vidriga ting som Putins invasion av Ukraina, pandemins kvardröjande dunkel, global finansiell oro samt ett ödesval som i grunden förändrar Sveriges upplevda självbild.

Vilket påverkar reslusten en aning.

Även privat har 2022 varit omstörtande på flera plan. Vi noterar att våra privilegier fortfarande står sig samtidigt som klyftorna bara ökar. Vi närmar oss en nivå när alla som har rättar in sig i ledet av rädsla för att falla genom trygghetssystemen. Saker som aldrig förr hade kunnat stå oemotsagda sägs i offentliga rum och de som borde veta bättre tiger och vänder bort blicken.

Jag har bytt jobb, Tyra har bytt skola. Det verkar som vi båda har vunnit på dessa förändringar. Jag har även lärt mig nya saker om min familj och funnit en storebror.

Hela året har varit som en bergochdalbana känslomässigt. Till stor del baserat på ytterst personliga upplevelser och ny kunskap.

Just nu i Istanbul i väntan på planet till Tbilisi. I gott sällskap. Och med en känsla av att vara på rymmen.

Thanks for reading Reseberättelser! Subscribe for free to receive new posts and support my work.