Tåget gick till slut från Innsbruck. Kraftigt försenat rullade tåget iväg medan åskan rullade mellan bergen. 04:28 passerade vi Nürnberg vilket Caroline dokumenterade.

Hon tog även denna bild, titel: ”Man som sover med armarna i kors”.

Vi kom fram till Hamburg en och en halv timme försenade, vilket tillsamman med avlastningen innebär att vi rullade iväg strax efter elva. Det vill säga, när regnet började.

Det regnade så mycket att denna lilla bil körde ifatt oss på väg ut mot Autobahn och vid ett rödlyse hissade föraren ner rutan och ropade: ”FIN MOTORCYKEL!”. Caroline, som hade öronproppar och hel hjälm, uppfattade inte att hon fått en komplimang på svenska utan trodde att det var något annat europeiskt språk. Jag skrattade stort, vilket ledde till att glasögonen immade igen och hela spektaklet höll på att gå över styr. Vi räddades av att en tysk mc-polis svängde in framför och alla tre skärpte oss för att inte ådra oss ordningsmaktens intresse.

Det regnade. Tungt och ganska svalt regn. Dagen innan hade vi badat i Innsbruck med 32 grader, dagen före det hade vi kört långa distanser i 37 grader. Nu körde vi i 17-gradigt regn. Redan efter en timme var vi fullständigt genomblöta. Till och med Caroline som har bra mc-regnkläder blev dyngsur, mitt slitna regnställ hade inte en chans när regnet kom uppifrån och från sidorna i form av hjulstänk från trafiken runt om. Vägen till Puttgarden från Hamburg brukar vara enkel, med en och annan kö precis när man närmar sig Fehmarn. Nu var det en ren pärs kombinerat med en milslång kö innan bron till Fehmarn. Trots mitt yppiga underhudsfett frös jag så att jag skakade när vi kom fram till färjan i Puttgarden.

Vi åt på färjan och hann klä på Caroline alla plagg som gick att klämma in under hennes regnjacka. Och när vi körde av färjan stannade vi på området så att jag kunde byta alla mina blöta kläder mot torra innan vi körde vidare. Givetvis, efter att vi gjort allt för att förbereda oss för mer regn, skojade makterna till det genom att inte låta det regna. Några stänk här och där för att vi inte skulle hoppas, men i praktiken körde vi utan regn på våta vägbanor från Rødby till Malmö. Vi rusade hemåt.

På tal om makterna, när vi passerar bron ligger Malmö under ett kompakt regnväderssystem med så dramatiska moln att de måste komma från något rekvisitaförråd. Men molnen bara skräms och vi rullar in i garaget 19:14.

Hemma.

Pausar där (eftersom vi är ganska trötta och ska båda arbeta imorgon, inklusive testa oss för COVID-19), men vill nämna att jag kommer lägga till en epilog de närmaste dagarna. För det finns mer att berätta om denna resa.