Vi checkade motvilligt ut från vårt hotell i Tabiano. Hit kommer vi åka igen. När vi skulle hämta ut hojarna höll mozzarellabilen på att lasta ur. ”Ska jag flytta mig?” frågade chauffören. ”Nej då.” svarade Caroline och baxade ut sin Thruxton ur boxen med några millimeter tillgodo. Jag körde upp för den branta uppfarten först och Caroline formligen dansade uppför backen, efter det att chauffören ropat ”Sådär låter en riktig motorcykel!”.

På väg igenom det oerhört vackra landskapet (vi skulle bara 27 km till nästa boende), stannade Caroline som vanligt och tog bilder. Ända sedan vi började övningsköra med mc har dessa plötsliga fotostopp blivit en del av trafikbeteendet.
Mitt idoga suckande föranleder ett och annat spexigt foto…

Vi körde alltså till ett hotell i närheten av Parma, dumpade väskorna och körde vidare in till Parma. Där gjorde vi ett besök hos en av Carolines favoritleverantörer: Holy Freedom

Efter denna trevliga upplevelse åt vi en god lunch på en bar alldeles i närheten.

Nämnde jag Carolines fotograferande?

Väl klara med Parmabesöket körde vi tillbaka till hotellet. Temperaturen var då 38 grader. Hotellets utlovade pool visade sig bestå av ett samarbete med ”Ego Village”, ett fitnesscenter med pooler och simbassänger. En enorm kontrast mot tidigare bad och ändå en ganska rolig upplevelse i värmen. Om än något märkligt.

Vid 18-tiden gav vi upp, gick tillbaka till hotellet och tänkte att vi bara vilar på rummet. Men efter någon timme så började vi undra om inte vi skulle köpa något litet att käka. Kanske på Coop som ligger på hyfsat promenadavstånd från hotellet. På vägen förbi receptionen frågade vi, som en ren chansning, om de visste något matställe som var öppet (mycket är stängt eftersom italienarna själva har semester). Receptionisten tipsade om den närmaste pizzerian, som visade sig vara öppen. Och därtill en absolut sagolik upplevelse.

Det finns seriösa vetenskapliga hypoteser om att världen vi lever i är en simulation. Och det pågår avancerade experiment för att bevisa eller motbevisa dessa hypoteser.

Jag följer, lekmannamässigt, forskningen och tillhör de som tvivlar på idén om att vi alla lever i en simulering. Men när vi får första omgångens dryckesbong på bordet börjar jag undra. Vi har gått till en slumpmässigt vald restaurang i en slumpmässigt vald ort och blivit placerade av en kypare vid ett (av många!) bord för två. Med bordsnummer… 313. Alltså samma som på hotellet i Tabiano.