Vi sitter fast. I och för sig på en underbar plats, men vi sitter ändå fast.

Enligt vår ursprungliga plan skulle vi ha kört till Innsbruck idag, i tid för att lasta på tåget som skulle ha avgått 20:44 till Hamburg. Så blev det inte.

Tåget ställdes in på grund av den tyska tågstrejken och vi har ”fått” ersättningståg först på söndag.

Vare sig om vi vill det eller ej, istället för att vara hemma på fredag kväll kommer vi att vara hemma måndag kväll. Om inte något annat händer.

Vi bor på ett italienskt hotell i kurorten Tabiano Terme. Här är förtvivlat trevligt och bra. Vi lyckades få en natt till på hotellet vilket innebär att vi mestadels växlat mellan poolen och matsalen hela dagen. Vi är båda förtjusta i hotellet, och jag roas oerhört av alla speciella företeelser som finns på denna typ av hotell och pensionat. Som medaljongen med rumsnumret som ligger på vårt bord i matsalen. Vilket innebär att vinflaskan från gårdagens middag som vi inte drack upp stod på bordet och väntade på oss vid middagen ikväll. Maten, det vill säga frukosten, lunchen och middagen följer traditionellt italienskt snitt. Det är mycket mat till lunch och middag, och allt är gott.

Det som var en hastig bokning för att mellanlanda på vägen till Innsbruck visade sig vara ett fynd. Hit kommer vi att åka igen.

Vi tog en promenad för att se något av staden utöver hotellet och såg en fin men lite för sömnig by. Hotell och service överallt men det mesta såg stängt ut. Att alla var på semester räckte inte som förklaring. Det var lite för dött. Vi kom på varför när vi hängde utanför den stora badanläggning.

Tabiano är en kurort som riktat sig mot äldre och konvalescenter sedan mitten av 1800-talet. Varma källor och frisk luft har byggt upp en hel hälsoindustri i byn. Äldre människor åker hit för att må bättre, några på rehabilitering, vissa tillsammans med yngre familjemedlemmar.

Allt här tvärnitade i och med Italiens hårda pandemi-lock down. Baden öppnade för ”covidsäkrade” besök den 31 maj 2021, men det syns fortfarande att återhämtningen inte är klar. Många av gästerna på vårt hotell är 80+. Den demografin har påverkats kraftigt i Italien av pandemin, och om man bortser från krutgummorna vid grannbordet i matsalen som älskar Caroline, så är det nog många i målgruppen som avvaktar med att åka på sin årliga sparesa.

Jag tror att just denna typ av verksamhet kommer att återhämta sig. Men det tar tid.

En ytterligare faktor som vi behöver ha i åtanke är temperaturen. Det är en extrem värmebölja i Medelhavsregionen just nu. Även det begränsar vår rörlighet - det blir för varmt att köra motorcykel. Det är inte själva körandet som är problemet, men om det uppstår trafikstörningar som gör att trafiken står helt stilla blir situationen farlig. En ”stau” på Autobahn går inte att hantera i 37 grader, det blir med motorvärme, mc-kläder, och utan skugga snabbt det dubbla.

I morgon kör vi ett kort hopp till ett annat hotell i Parma. Och kanske ett besök inne i staden. Tills dess njuter vi av att andas i Tabiano.