Vi sov ut. Vilade. Och kunde efter en lång frukost konstatera att vi hade kört för långt igår. Inte i distans, utan i tid och slitage.

Vi kunde också glädjas åt att vi klarat det utan att tappa varandra. Det finns en särskild belöning i att få bekräftat: När det gäller så kan man.

Vi körde en mjuk sväng ut i trakten för att äta lunch någonstans på väg till stranden.

Idag var vår sista stranddag och kväll på Korsika, imorgon tidigt tar vi färjan till Livorno.

Stranden var precis vad vi behövde. Det blev en bra dag med ljuvliga bad. Vi hängde oss kvar så länge vi kunde.
Kvällen firade vi med goda vänner, god mat och gott vin. Och avslutade på torget med kaffe och avec.

Kvällen till ära framfördes korsikanska sånger.

Planen är att köra från Livorno till Parma (mest för att Caroline vill överraska en leverantör hon gillar), sova över utanför Parma och sedan köra till Innsbruck och biltåget. Lugn tur.

Fast spänningen steg något när vi under kvällen fick fem mejl från ÖBB om att vårt tåg är inställt, på grund av strejk i Tyskland…

Vi får kolla imorgon vad som gäller.